Natten mellan den 17 och 18 mars kom minst 20 cm snö. Javisst såg jag väderrapporten, men tja, den brukar ju vara ganska bristfällig, så speciellt orolig blev jag inte. Så när det var dags att gå upp 04.30 på fredagsmorgon trodde jag att det var nedfall från katatrofen i Japan. Och den händelsen tillsammans, med det som pågår i Libyen och andra delar av världen, har fullständigt fått mig att känna mig helt maktlös. Jovisst kan man hjälpa till i efterhand, men ännu bättre hade ju varit att det inte hade fått ske....Så mycket onödigt lidande....
Nej, jag håller med att det inte var nån upppiggande start på inlägget. Men jag känner att det är nödvändigt att delta i det som händer runt omkring oss. Efter bästa förmåga, där det går att påverka.
Här hemma har vi varit sjuka i omgångar hela familjen. Feber, huvudont, halsont i en salig blandning. Perioden blir rörig och ostrukturerad, jag som gillar fasta rutiner bäst. Men nu hoppas jag att vi är tillbaka på banan igen.
Det trevliga som hänt är följande bilder:
Tänk att snödropparna kommer upp mitt i snön, inte brevid...(fyndig formulering?)
Liten julros som dykt upp utomhus. Dessa bilder togs någon dag innan snön kom....
Har faktiskt planterat om krukan med de två citronplantorna så nu har de gott om plats igen.
När det blir sommarväder får de stå utomhus tillsammans med stora citronbusken och apelsinbusken.
Lite vilda penser som är självsådda fick en egen kruka också...
Och så en liten minivarning till alla som bor i närheten.....grabben ska igång med att ta körkort nu med oss vuxna. Känner hur spänningen stiger inom mig....kansket borde ta något lugnande???? Någon med tips, förutom det som framkom under handledarutbildningen???
Önskar nu alla en bra vecka framöver
Kram
Christina
Christina
