VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG

Vad roligt att du hittade hit.

Här kommer jag att berätta vad som händer på vår lilla gård. Vi lever ett enkelt liv och försöker följa naturens växlingar.

Ibland är det lugnt och avslappnande och ibland springer tiden iväg. Har flera intressen och därför hoppas jag kunna dela med mig av lite olika händelser och tankar.

Glada hälsningar
Christina

söndag 17 februari 2013

Skogsavverkning



En intensiv period är nu avklarad. Det var dags att ta itu med lite skogsarbete. Helgerna har gått åt till att gallra och förbereda för skogsmaskinen som skulle komma och avverka. Jaja, vi har varit slarviga, nej förresten, inte haft ork att göra detta tidigare, så vår gammelskog var nästan ogenomtränglig med småträd som kommit upp...

Så älsklingen med motorsåg och jag som hjälpreda till att ta hand om nedsågat gick igång...Efter fyra helger var vi färdiga. Allt klivande över stock å sten, släpande o dragande på småträd gjorde att vi fick inget annat gjort alls på helgerna. För sen kom ju måndagen med arbetsveckan...

Nee, då behövdes verkligen inte gå på något gym...


 
Men nu har maskinen varit och tagit det som var möjligt att ta och vårt närområde är just nu väldigt naket...och annorlunda...
 
Eftersom skogsarbetet var så intensivt blev det ju lite trist för barnen men nu har vi gjort lite trevliga saker tillsammans...Igår var vi och åkte skidor i Ulricehamn (slalom) och det var första gången på 18 år som jag stod på ett par skidor...Barnen fick gå på skidskola, älsklingen kan ju åka, mej var det värre med, men som sagt, ned kommer man ju alltid....frågan är bara i vilket skick...hihihi...
 
Vi höll oss i nybörjarbackarna i början men så ville älsklingen se sig om lite och sa "kom så tar vi denna liften och ser vart den leder"...vi nybörjare sa lite "det kanske är för stora backar för oss alla".
 
Det var som en scen ur en familjekomedifilm när vi plogade oss ned för de branta backarna avsedda för riktigt duktiga åkare...
 
 
Förresten, titta på bilderna ovan och nedan och finn två fel...
 
 
Jag har under hela januari månad undrat var mina stödpinner till New Dawnrosen tagit vägen. Kunde inte förstå att de bara gått upp i rök...Har frågat älsklingen om han visste något och då visste han inget...så går vi i skogen för att titta hur avverkningen gått och vad ser jag med Ullardspåsar på...Jo, mina rospinnar som har använts till att varna maskinförarna för en gammal jordkällare....Nej, det kunde älsklingen inte förstå hur de hamnat där...å han hade absolut inte tagit mina rospinnar till varningspinnar i skogen...
 
Ha en bra vecka, ta det försiktigt..
Kram
Christina