VÄLKOMMEN TILL MIN BLOGG

Vad roligt att du hittade hit.

Här kommer jag att berätta vad som händer på vår lilla gård. Vi lever ett enkelt liv och försöker följa naturens växlingar.

Ibland är det lugnt och avslappnande och ibland springer tiden iväg. Har flera intressen och därför hoppas jag kunna dela med mig av lite olika händelser och tankar.

Glada hälsningar
Christina

söndag 24 januari 2010

















Än slank dom ned i diket.........


Efter en vecka som runnit iväg med bla. övertid kom så äntligen helgen. Det märks att ljuset är på väg tillbaka. Det är inte mörkt längre när vi lämnar fabriken, (fast det är jättemörkt när man kommit hem) men det går helt klart åt rätt håll. Är så inspirerad av den blommande penseen i citruskrukan, kunde inte låta bli att fota lite. Och så köpte jag en liten belöning till mig själv i blomsteraffären i fredags. En jättesöt liten anemon.
































Det gavs tillfälle att ta en långpromenad på lördagen. Passerade min antika tandemcykel som påminner min om mina år i Danmark. Min käre make har i flera år sagt att han ska renovera den, hoppas att det blir av en dag. Tänk att jag åkte till Danmark och hämtade den. Nu får den stå framme och glänsa i snön.....






Och så var det dikeskörningen.


Det var ju inte så farligt. Ett möte på grusvägen och så slank jag ned i diket. Mina tre tjejer i bilen blev lite förskräckta och trodde att bilen skulle välta. Javisst den mötande stadsjeepen stannade och frågade hur det hade gått. Vi konstaterade att det var bäst att vänta på resten av familjen som snart skulle komma i den andra bilen. Ett telefonsamtal och rep, skyffel mm packades med. Det blev med andra ord aldrig något problem. Tio minuter senare var vi uppe på grusvägen igen. Fast nu kommer väl jag att få höra detta av maken i all evighet. Och då kan jag kontra med att jag minsann inte är ensam om att köra i diket. Min käre make körde nämligen också i diket när han skulle köra dottern till kaninhoppningstävlingen för ett tag sedan. Och det rejält.... Han fick ta hjälp av en traktor..... hos min syster vid deras grusväg.....Så om ni får möte på en grusväg, ta inga onödiga chanser.....

söndag 10 januari 2010



Nu åkte granen ut....
Egentligen är det fantastiskt att det får plats en gran i vårt hus. Det är ju bara på 98 kvadrat och vi är ju sex personer samt hund och katt. Men man får ju prioritera vad man vill ha i sitt hus och en gran vill vi ju ha.... Sen såg jag att det blommar två penseer i en kruka. Jodå, det är sant, för den krukan stod utomhus i somras och så måste det ha självsått sig lite fröer i höstas. Nu har jag en citrusväxt med gula citroner och blåa penseer.



Dagsljus....

Äntligen lördag och morgonpromenad med Pinglan. Det är endast på helgerna som jag får se dagsljus eftersom det är mörkt på morgon och eftermiddag. På arbetsplatsen finns inga fönster och man kan inte gå ut ex. på rasten eftersom det är arbetsplats med trucktrafik och liknande.
Det finns ingen "lunchrunda" som man kan gå utan antingen är man inomhus eller i rökrutan.

När jag var ute imorses såg jag att rådjuren hade börjat äta av rosenbuskar, rodondendron och annat där det fanns lite att äta. Normalt hade jag väl blivit arg men med denna vinter som vi har i år tycker jag mer synd om rådjuren. Hoppas att de klarar vintern.....



Underbara grannar på Galtholmen.....
Här på Galtholmen finns en jättemysig tradition. Grannarna runtomkring ordnar med en julgransplundring utomhus. Vi grillar korv, dricker glögg och umgås. Strax innan det har blivit mörkt får alla barn plundra Galtholmsgranen på godis och sen släcks ljusen på Galtholmsgranen. Vår lilla Pingla är givetvis också med och tar hand om korvrester. I år tog vi med pulka och barnen åkte med full fart nedför berget.






fredag 8 januari 2010


Full fart framåt igen

I torsdags tog julledigheten slut. Hade sovit oroligt natten innan, (är tydligen ganska vanligt) men var pigg på morgonen, dock straffade det sig på eftermiddagen. Det var trots allt skönt att få komma igång med arbetet igen. Fast jag saknade att ta morgonpromenaden tillsammans med vår hund Pinglan. Det går liksom inte när klockan är fem på morgonen utan då släpper jag bara ut henne och när hon har gjort sitt så får hon komma in igen. Hon tycker nog att det är i tidigaste laget för ibland tittar hon lite konstigt på mig. Sen tar den övriga familjen vid när det har ljusnat.




Fick efter jobbet hämta dottern som deltagit med sin kanin i kaninhoppningstävling. Lilla Hoppelina är en hejare på att hoppa små hinder. Sen verkar det som om hon tycker det är roligt att träffa andra kaniner. Fast det är också skönt att komma in i värmen nu när det är så kallt ute. Hon tog sig en tupplur i dotterns knä. Vi hade -20 grader inatt och det är nog för kallt även för en kanin att vara ute. Är väldigt tacksam över att vi inte är helt beroende elen, kakelugnarna och vedspisen räddar oss denna vinter.





Sen har jag handlat tomatfrön och när det börjar klia i fingrarna är det bara att så fröna och drömma om solmogna tomater...Fast man undrar ju lite när man ser hur det ser ut utomhus. Undrar hur mycket som överlever denna vinter. Hur går det med persikoträdet, magnoliorna och de övriga växter som ligger lite på zongränsen?






måndag 4 januari 2010

Tomt utan alla goa barn

Det är en konstig känsla när barn sover över hos vänner och bekanta. Familjen blir liksom inte riktigt hel. Undrar hur jättetomt det känns den dagen då de flyttar hemifrån. Två av mina barn har sovit borta, den ena hos en kompis och den andra i Berlin. Vi var och hämtade honom vid Landvetter idag och sen fortsatte vi mot Göteborg. När vi åker allihopa måste vi ju åka med två bilar och varje gång är det likadant. Det verkar som om alla tror att det är en rallytävling. Det slås vad om vem som kommer till en viss plats först och om den ena kör förbi den andra jublas det i "ledarbilen". Fast idag var det tjejernas bil som vann, igen....Och det var ingen tävling....

fredag 1 januari 2010




Ett riktigt Gott Nytt År till Er alla







Vi firade nyår här hemma på gården. Stora dottern hade bakat kebabpizza och fudgekaka kvällen till ära. Alla var vakna och vid tolvslaget gick vi alla ut till en tom hästhage och tände på fyrverkeriena. Fyrverkerier är vackert. Som tur är reagerar ingen av djuren på smällarna. Kan kanske bero på att barnen under uppsikt har fått "leka av" sig med små smällare under dagen. Det blir inte lika spänt sen när det större smällarna kommer vid tolvslagen. Jag tittade på hästarna och de stod mitt i hagen och tittade upp mot ljusskenen precis som vi. De såg nästan förtrollade ut precis som barnen.