På det här stället var jag tvungen att ta ordet nu. Denna orättvisa har pågått alldeles för länge....alltså matte bara tjatar om sina blommor, hästar och gården i övrigt. Och julens antågande intresserar mig inte alls. Nu är det min tur att ta över.....
Det är jag som är gåsänkan Kajsa. Det är jag som bestämmer det mesta här på gården.....
Kom till detta ställe tillsammans med min avlidna make Kalle på våren för åtta år sedan. Jag minns det såväl när jag blev ilyft i en stor pappkartong och placerad i en gammal 240. Både min make och jag protesterade högljuddt men den där token som körde satte bara på sig sina hörlurar i bilen och gasade mot vårt nya hem. I en stor stad (jag tror det var Borås) lyckades jag kika ut genom ett hål i kartongen och såg rakt in i en polisbil brevid. Men allt de gjorde var att skaka på sina huvuden och peka på mig och skratta....Sen pekade de på den som körde 240an och skrattade ännu mer....Man kan ju undra vad poliser har för arbetsuppgifter....Vi hade faktiskt blivit kidnappade....
Nåja till slut kom vi fram till vårt hem och vi blev omlastade i en stor bur. Han, den där som körde bilen fick ett rejält arbete med att lyfta oss, för i vår ilska nöp vi till honom så gott det gick.
Nästa dag släppte han loss en av oss medans den andre var kvar i buren och så växlade han....
Vi fick ett snöre fastbundet vid foten att att han kunde få tag i oss igen. Efter en vecka förstod vi att maten och vattnet fanns vid gården. Snöret togs av efter en dag bara....
Under dagarna fick vi gå fria på gårdtomten men dessa människor ville absolut att vi skulle in i en box under natten. OK det kunde vi väl gå med på, bara vi fick komma ut nästa dag....
Efter ett tag kom jag på att vi hade arbetsuppgifter: Vi skulle spatsera på tomten och gödsla gräsmattan och äta sniglar(fast det är ju äckligt, så det gör vi inte).....det var vi experter på, det finns ingen grönare gräsmatta än våran och det tycker jag att matte ibland glömmer av....speciellt när vi fick order om att hålla oss i en minihage på 40x40 meter.
Hon ville inte att mänskobarnen skulle trampa i gåsgödsel när de sprang barfota i gräset.
Som tur är kan man ibland rymma lite grann och skrämma upp småttingarna....ooops visst tagen på bar gärning utanför växthuset....
Ett år senare dök det upp en ny varelse på gården. Det var ett fyrfotadjur som hade päls och vassa tänder. Hon var mindre än oss så vi passade på att läxa upp henne ordentligt. Nu skulle hon aldrig få för sig att dra i våra fjädrar. Förresten så heter hon Pinglan....en goldenvove...Jodå jag bestämmer över henne också, har smakat på hennes tuggben, då börjar hon att gnyskälla och skvallra för matte.
Matte tittar på mig och kastar lite brödbitar till mig istället. Då vann jag igen...
Sedan händer det att folket på gården får fint besök från stora staden. Då kommer de i sina nya nytvättade, blänkande bilar och det älskar ju en madam som jag. Då får jag äntligen spegla mig i lacken och beundra mina kurvor. Detta går ju inte att göra med gårdsfolkets bilar ty deras skruttiga, gamla bilar är alltid smutsiga och aldrig blänkande.
Min andra uppgift på gården är att producera ägg. Inte såna småttiga som finns i mataffären utan riktiga stora där man nästan behöver hammare för att knäcka dem. Jättegoda till bakning...
Minns ni fågelinfluensan??? Den överlevde vi faktiskt. Vi fick vara inne i boxen under tre veckor, sen fick matte nog och släppte ut oss. Matte tyckte det hade gått till överdrift...Alltså i en omröstning hade hon förlorat stort...
För två år sedan blev min käre make tagen av räven. Jag saknar honom men tycker att jag klarar mig bra utan honom ändå. Min IQ har gått upp ordentligt. Det har matte sagt till mig.
Idag kände jag med mina rumpfjädrar att det var 19 minusgrader ute. Då får matte passa upp på mig med extra värme och omtanke. Idag såg jag att hon hade lagt ut en tjock filt i garaget som jag kan ligga på för jag vill inte vara i boxen en hel dag.
Nu känner jag mig lite trött, ska gå och vila på filten. Det var skönt att få prata av sig lite. Ska fundera ut något till nästa tillfälle....Godmiddag på er.....
Madam Kajsa
Är glad över att få se hur den ser ut, var lite orolig över att den inte skulle hinna blomma innan det är dags att ta in den.
