Sommarväder

Den bästa tiden är nu...nu när allt har kommit igång att växa. Det är mycket ooohhh och muumm när man tar trädgårdsrundan utomhus. Tänk vad mycket som ändå har överlevt den tunga vintern. Alla rosorna tycks ha klarat sig i år....även klematisarna klarade sig....pionerna som flyttades förra sommaren är på gång...

Sen vi tog bort de stora granarna nära huset för några år sedan har vitsipporna invaderat marken. Den gamla stubben ser ut som en riktig Bamsestubbe. Det var nervöst när trädet togs bort. Som tur var hade vi hjälp av riktiga proffs...

En liten bukett plockad av barnen är nog bland det vackraste jag vet...

Sen har det varit kalas för tre av familjemedlemmarna vid samma tillfälle. Det grillades i dagarna tre. Grillspett och pannkakor var mums....

Och så har lilla älsklingen varit igång och snickrat lite igen idag. Nu slipper vi köra veden med skottkärran...

Notera plogen längst fram, (den ska naturligtvis tas bort nu), i mitten sitter klippaggregatet och längst bak finns nu en liten släpkärra. Snacka om att utnyttja fordonet maximalt...

Det händer ju mycket ute i trädgården just nu så bloggandet får bli när tiden räcker till....

Ha en skön vecka allihopa

Christina

Herrljunga Jubileumsmässa

Snacka om naturlig träning. Men det visste ni ju alla redan förstås....att när våren kommer igång så händer något med kroppen, som bara säger att nu ska vi ut och greja i trädgården....Det krattas och snyggas till, granriset tas bort...Det känns i hela kroppen att man tränat...

Sen man blir helt förskräckt....ogräset... som ligger före i tiden framför perennerna...det är mycket märkligt att ogräset verkligen växer som ogräs...skynda, skynda att ta tag i ogräset genast...

Men man blir ju också överlycklig över det som finns på tillväxt och som klarat denna hårda vintern...

Sen kan man ju klanta till det för sig när man går igång med sekatören....Har ju lite "buskbelysning " utomhus och då ingår ju lite kablar i systemet....klipp, klipp och kablarna var också nytrimmade...ooops....

Det är ju så att vi råkar bo längst in i skogen, med lite lagom skog runt markerna. Men i veckan kom en bamsetimmerbil med trädstockar TILL oss. Annars brukar man ju köra timmer UT ur skogen men denna gång kördes alltså timret IN i skogen...

Naturligtvis var det nästa års ved som kom. Vi tog ett beslut att inte tillbringa alla lediga dagar med vedsågning och klyvning i år. I och för sig gör vi inte åt så jättemycket ved under vintern utan bara ca 15 m3 men i alla fall....man ska ju njuta livet också....

Här är vi igång med grävning av elkabel till grillkåtan....hoppas vi blir färdiga nu i helgen...

Under helgen var det Jubileumsmässa i Herrljunga. En företagsmässa som återkommer vart femte år där man träffas och knyter kontakter. Mysigt att vandra runt bland både stora och små företagare....Kunde inte låta bli att få hem lite extra god saft som finns på Herrljunga Ciders Gårdsbutik, Äppelboden i Herrljunga.

Ha en skön vecka allihopa

Christina

Vitlök och apelsiner

Vad gör man när sjukperioden inte vill ge med sig???? Feber, hosta, ont i ögonen och huvudet går nu på sitt andra varv inom familjen. Känns som om det aldrig tar slut....Ni har väl alla sett reklamfilmen där snorpappret tar över och nästan begraver den sjuke....Just nu är fyra av sex personer är sjuka så känns det som om snoret tar överhanden som ett monster. Hur kan det finnas så mycket snor i en näsa??? Snacka om produktivitet....

Sen har ju vissa försökt lösa situationen på ett nytänkande sätt....Jorå....lilla älsklingen och tonårssonen nöjde sig inte med vanlig kurering utan tog i med hårdhandskarna....de skalade vitlöksklyftor i lämplig storlek och tryckte upp i närborrarna...sen gick de här hemma med vitlöksklyftor i näsan och försökte rensa rören...jajamensan... här togs det bilder men de var så osmakliga så jag lät bli att lägga ut dem....det finns en gräns för mig...Om det hjälpte??? Kanske...det kan ju vara värt att pröva... men bara på vuxna....

Resten av sjuklingarna föredrog febernedsättare, hostmedicin, glass, yoyghurt, apelsiner och vitlök i maten....Sen får man ju hålla sig i karantän ett tag....

Här är en till som vill att livet återgår till det normala....Lilla Pinglan har nu barnen omkring sig hela tiden och ett av barnen tycker om att snurra en halsduk så att Pinglan inte ser något....Lite blindbock över det hela....och så söker hon tröst och alla tycker jättesynd om henne...ojojoj...

Om vi alla längtar tillsammans kanske våren skyndar sig lite....

Ha det bra så länge Christina

Ljus i mörkret

Natten mellan den 17 och 18 mars kom minst 20 cm snö. Javisst såg jag väderrapporten, men tja, den brukar ju vara ganska bristfällig, så speciellt orolig blev jag inte. Så när det var dags att gå upp 04.30 på fredagsmorgon trodde jag att det var nedfall från katatrofen i Japan. Och den händelsen tillsammans, med det som pågår i Libyen och andra delar av världen, har fullständigt fått mig att känna mig helt maktlös. Jovisst kan man hjälpa till i efterhand, men ännu bättre hade ju varit att det inte hade fått ske....Så mycket onödigt lidande....

Nej, jag håller med att det inte var nån upppiggande start på inlägget. Men jag känner att det är nödvändigt att delta i det som händer runt omkring oss. Efter bästa förmåga, där det går att påverka.

Här hemma har vi varit sjuka i omgångar hela familjen. Feber, huvudont, halsont i en salig blandning. Perioden blir rörig och ostrukturerad, jag som gillar fasta rutiner bäst. Men nu hoppas jag att vi är tillbaka på banan igen.

Det trevliga som hänt är följande bilder:

Tänk att snödropparna kommer upp mitt i snön, inte brevid...(fyndig formulering?)

Liten julros som dykt upp utomhus. Dessa bilder togs någon dag innan snön kom....

Har faktiskt planterat om krukan med de två citronplantorna så nu har de gott om plats igen.

När det blir sommarväder får de stå utomhus tillsammans med stora citronbusken och apelsinbusken.

Lite vilda penser som är självsådda fick en egen kruka också...

Och så en liten minivarning till alla som bor i närheten.....grabben ska igång med att ta körkort nu med oss vuxna. Känner hur spänningen stiger inom mig....kansket borde ta något lugnande???? Någon med tips, förutom det som framkom under handledarutbildningen???

Önskar nu alla en bra vecka framöver

Kram
Christina

Vårkänning idag....

Nu är våren igång...det är i alla fall mars nu och det luktar vår ute idag....Snön ligger fortfarande och kämpar mot solstrålarna. Sakta men säkert syns barmark på vissa ställen. Men....har ännu inte fått syn på några vårlökar i rabatterna.

Nu när solen värmer den packade snön blir det också glashalt på sina ställen. En morgon när jag skulle ha med alla fyra barnen i bilen på morgonen kunde barnen agera bowlingklot utanför huset...

Man måste ta sig nedför en liten slänt och gå ett tiotal meter till bilen och slänten klarade alla av men de tio metrarna var glashala den morgonen. Själv satt jag redan i bilen och när bältet togs på hördes ett litet dunk och ett förvånat uttryck....det var första dottern som gjorde en vurpa utanför bilen. Med ett fnittrande hoppade hon in och samtidigt dunkade det till baktill och det var andra dottern som stod på öronen....hon storskrattade sig in i bilen. Sen hördes ett svischande och det var dotter nr tre som inte kunde gå ordentligt utan gjorde en vurpa. Sen satt vi tjejer i bilen och väntade på 16årige grabben i huset. Jodå han halkade redan i slänten och störtade in i bildörren med en smäll. Kan ju bara tala om det skrattades i bilen över detta....

Nu skulle jag vilja be om lite hjälp....
Har en liten underlig växt som jag inte känner till speciellt väl.... Den kan kallas för "potatisplanta/växt". Är det möjligtvis någon som känner till något om denna vore jag tacksam för information...

Det är en knöl som planteras i mars månad.

Efter en kort period dyker en topp upp. Den blir större och större och till slut viker bladen ut sig. Har haft denna knöl i ca 5-6 år nu men den har ännu ej blommat.

När alla bladen vikt ut sig ser man hur vacker den är. På senhösten minskar man vattnet och då sloknar bladen och de tas bort. Knölen blir kvar i jorden tills nästa mars....

Har inte sett den i någon växthandel men såg liknade variant i Göteborg på Trädgårdsföreningen i somras...

Är det någon som känner igen den, snälla hör av dig...

Nu ska jag synda med hembakad semla....gillar inte de i bagerierna utan dottern gör semlor efter personliga önskemål. Det är sällan jag syndar på detta vis men när det är dags kan man lika gärna synda ordentligt. Smaskigt med vaniljkräm inblandat med mandelmassan och grädden...

Ha en bra vecka, hoppas du vill hälsa på en annan gång

Christina

Orkideemix

Nu blommar okideerna för fullt. Det är endast de som överlever här under vintern. Brist på vatten och övrig omvårdnad gör att orkideerna trivs i vårt svala, smådragiga hus.

Har än så länge inte sått något eftersom det i vinter är stor tidsbrist och platsbrist. Men nyligen var jag i en blomsteraffär och hittade denna ljuvliga orkidee. Hade inte sett något liknande tidigare...

Jag hoppas att den är lika duktig på att blomma om och få bebisar som de andra orkideerna i fönstret. I klartext hoppas jag på att kunna avla vidare på den...

Här är några brudorkideer som lyser upp tillvaron här...en del blommar om igen och en del är småbebisar som blommar för första gången....

Den här skönheten inköptes 2008 och har blommat om två gånger. Denna vinter har den tyvärr inte blommat utan den vilar förhoppningsvis i år....

Denna lilla sötnosen inköptes som pytteliten planta och den har blommat nyligen...

En penseorkidee med fantastisk teckning. Just nu vilar den men minnet av blommorna finns kvar...

Denna klarade sig tyvärr inte. Strax efter blommingen vissnade alla bladen. Vet inte vad som gick fel eller kanske var det bara otur....

Och ute är det just nu -10. Snön och isen ligger stadigt på vägarna och av våren syns inget alls...

Har hunnit med en microdikeskörning och var nära en ordentlig konfrontation med vildsvin nära sjön Sandsken. Den sprang ut framför bilen och till och med betarna syntes. Den nådde nästan upp till motorhuven, så stor var den...eller är min bil liten????

Ta det försiktigt därute....
Ha en bra vecka
Christina

Snuttan - musjägaren

Äntligen är det min tur att göra ett inlägg. Ända sedan gårdsgåsen Kajsa gjorde sitt inlägg har jag varit på matte om ett inlägg. Men hon sa att jag bara var en kattdam som bara ligger och sover. Då blev jag nästan upprörd. Matte har alltså ingen aning om vad jag gör här, när hon är på jobbet eller sysslar med annat. Men det tänkte jag råda bot på här och nu:

Jag heter alltså Snuttan och har bott på gården i några år nu. Förut bodde jag på en annan jättestor gård men i samband med en flytt fick jag ett nytt hem. Det första som hände på det nya stället var att en hankatt skrämde upp mig i ett träd och där satt jag en bra stund innan jag vågade mig ner igen. Den där hankatten var en otrevlig en, han visste inte hur en kattfröken skulle behandlas.

Sen gällde det att komma underfund med alla dessa nya människor i huset. Det kryllade av folk, framför allt barn som gärna ville bära mig överallt. Och packa in mig i filtar....Vänligt men bestämt fick jag fostra dessa småttingar, så nu vet de när det går för långt med bärandet.

Min favoritsysselsättning är att sova. Speciellt vintertid är det mysigt att rulla ihop sig i familjens smutstvättskorg. Där doftar en skön aromatisk doft hela tiden, för korgen hinner nästan aldrig bli tom, för matte hinner inte med....

Nån gång kan jag ligga en liten stund i soffan vid "fredags och lördagsmys" och då gillar jag att bli klappad långsamt och länge.

När det är dags att göra sina toalettbestyr går jag bara i vägen för alla och vips blir jag utsläppt. Sen gäller det att bli insläppt igen och det kan ibland vara lite bökigt. Det är inte helt säkert att människorna hör när jag jamar så då får jag från utsidan spana in i vilket rum de flesta är och göra en stöt på fönstret så att de lägger märke till mig. Det gäller att ha en sträng blick så att människorna genast släpper in mig.

Nyligen blev jag utsläpp vid midnatt när husse kom från arbetet och det var ju bra men han glömde att släppa in mig igen. Matte gick inte att väcka, hon var medvetslös redan. Som tur var stod stegen uppställd mot fönstret där husse och matte som och då klättrade jag upp dit och när matte steg upp vid 04.30 tiden var jag beredd. Jodå, hon hörde mig och släppe in mig genom fönstret. Husse fick ett bett i stortån av mig...

På sommarhalvåret sköter jag om det här med mössen. Vissa dagar tar jag både två och tre stycken möss. De är mumsiga, alldeles färska och fina. Sen är det gott att

släcka törsten ....

Å så var det frågan om vem som bestämmer i huset....självklart är det jag Snuttan som bestämmer. Det har till och med Pinglan kommit på. Så jag avslutar mitt inlägg med en bild där jag lånar lite värme av Pinglan.

Det var kul att få komma till tals, hoppas att det blir tillfälle igen.

Nu längtar jag till våren då man kan vara ute mycket.

Ha en bra vecka

Snuttan

Raj, raj, raj...nej, röj, röj, röj...

Vintertid är tiden då vi grejar inomhus med allt möjligt. Det görs arkeologiska utröjningar, snyggas till eller kompletteras inomhus. Idag hittade jag mitt köksbord igen. Där har allehanda oidentifierade föremål legat efter rensning i skåpen....Sakta men säkert slängs prylar som inte används längre... Det är en skön känsla att bli av med gammalt skräp. Då finns ju chansen att få tillbringa lite tid i solstolarna i sommar...

I takt med att upprensningen pågår återfinner man tex. krukan med två st. apelsinplantor som småttingarna sådde för ett år sedan.

Det är otroligt att de har överlevt ett helt år i fönstret..

.

Fick bära ut lite grejer till snickarutrymmet i ladugården och på vägen tillbaka såg jag denna ljuvliga himmel...se bara vilka färger....

Under veckan som har gått har jag lyckats stå på öronen utomhus... är väldigt glad att det endast blev lite blåslaget och inte värre....med alvedon syns det inte allför mycket när man är på jobbet...Det känns mycket bättre att göra en vurpa när man har sällskap av bästisen Pinglan...

Sedan gjorde vi en piruett på grusvägen på väg till fritids en morgon. Är ju medlem i snigelklubben så piruetten kom väldigt överraskande. Utan att förstå vad som hände så snurrade bilen runt när vi körde och det ända som barnen sa var: "mamma, vad häftigt...en gång till".....självkänskan fick sig alltså en ordentlig törn, eftersom det alldeles uppenbart kördes för fort.... är återigen tacksam för att det fanns snövallar istället för diken vid grusvägen... näää... det finns inget foto tyvärr...

Ha det bra och var rädda om er därute....

Christina