Än slank dom ned i diket.........

Efter en vecka som runnit iväg med bla. övertid kom så äntligen helgen. Det märks att ljuset är på väg tillbaka. Det är inte mörkt längre när vi lämnar fabriken, (fast det är jättemörkt när man kommit hem) men det går helt klart åt rätt håll. Är så inspirerad av den blommande penseen i citruskrukan, kunde inte låta bli att fota lite. Och så köpte jag en liten belöning till mig själv i blomsteraffären i fredags. En jättesöt liten anemon.

Det gavs tillfälle att ta en långpromenad på lördagen. Passerade min antika tandemcykel som påminner min om mina år i Danmark. Min käre make har i flera år sagt att han ska renovera den, hoppas att det blir av en dag. Tänk att jag åkte till Danmark och hämtade den. Nu får den stå framme och glänsa i snön.....

Och så var det dikeskörningen.

Det var ju inte så farligt. Ett möte på grusvägen och så slank jag ned i diket. Mina tre tjejer i bilen blev lite förskräckta och trodde att bilen skulle välta. Javisst den mötande stadsjeepen stannade och frågade hur det hade gått. Vi konstaterade att det var bäst att vänta på resten av familjen som snart skulle komma i den andra bilen. Ett telefonsamtal och rep, skyffel mm packades med. Det blev med andra ord aldrig något problem. Tio minuter senare var vi uppe på grusvägen igen. Fast nu kommer väl jag att få höra detta av maken i all evighet. Och då kan jag kontra med att jag minsann inte är ensam om att köra i diket. Min käre make körde nämligen också i diket när han skulle köra dottern till kaninhoppningstävlingen för ett tag sedan. Och det rejält.... Han fick ta hjälp av en traktor..... hos min syster vid deras grusväg.....Så om ni får möte på en grusväg, ta inga onödiga chanser.....